Trollkarlen från Oz,

Redan tio minuter in i showen tänker jag "wow". Det som kallats Glada Hudik-teatern största utmaning hittills, att framföra teatern Trollkarlen från Oz, gjorde de med bravur.

Teatern inleds med bakgrunden till den moderniserade berättelsen om Trollkarlen från Oz: "1955 födde Lovisa Kindbom sina efterlängtade tvillingar, Amelia och Albin. De togs ifrån henne direkt efter förlossningen. Läkaren meddelade att barnen var onormala och det bästa hon kunde göra var att lämna bort dem och glömma att de någonsin hade fötts. Innan läkaren gick vände han sig om och sa "Nu hade ni otur fru Kindbom!" Dessa ord kom Lovisa aldrig över. Hon hamnade i en djup depression och övertalades till slut att sända barnen till en institution. Till institutioner skickades annorlunda barn för att de inte skulle vara ute bland vanligt folk. Livet där var nedbrytande och innebar dagar och nätter av ensamhet och smärta."
Föreställningen har som utgångspunkt dagens samhälle med de problem och glädjeämnen som finns. I landet Oz får alla vara på sitt sätt och ingen dömer fel från rätt. Där finns det plats för alla. Redan från start finns publiken med och den humor och värme, men även smärta, som delas från scen sprider sig lätt genom publikhavet. Kvalitén var hög genomgående på såväl skådespeleri som musik, sång och historien. Och nej, inte hög med tanke på att det var utvecklingsstörda som spelade de framträdande rollerna, utan kvalitén var hög, med en punkt där.
Det var flera prestationer utöver det vanliga, en av dem kom redan när Alexander Rådlund inleder helt ensam på scen där han även hade anpassat skämten så att de funkade lokalt i Örnsköldsvik. Det framfördes en hel del imponerande solosångnummer. Under tisdagskvällen fyller Glada Hudik-gänget upp arenan igen.


 källa http://www.allehanda.se/ornskoldsvik